Maj 2025
ctDNA som tidig prediktor för klinisk nytta bekräftar det bättre utfallet med Breyanzi jämfört med högdosbehandling med ASCT vid 2L behandling av aggressiva B-cellslymfom1,2
När cancerceller dör utsöndras små fragment av genetiskt material som frigörs i blodomloppet. Dessa fragment (ctDNA) kan användas som biomarkörer för att övervaka sjukdomens utveckling, upptäcka återfall och bedöma behandlingssvar. Denna analys undersökte det prediktiva värdet av ctDNA-nivåer och uppnått MRDneg (frånvaro av detekterbart ctDNA) för varaktig klinisk nytta med Breyanzi eller högdosbehandling med autologt stamcellstöd i TRANSFORM-studien, när de mättes vid baslinjen och vid olika tidpunkter upp till 12 månader efter CAR T-infusion. I TRANSFORM-studien uppvisade Breyanzi signifikant bättre effekt på händelsefri överlevnad (EFS), 29,5 månader median EFS jämfört med 2,4 månader för högdosbehandling med ASCT vid 33,9 månaders genomsnittlig uppföljning (HR 0,375, 95% KI 0,259–0,542)2.
En samlad analys av alla patienter visade att högre baslinjenivåer av ctDNA var associerat med kortare EFS (P=0,05). Att uppnå MRDneg vid olika tidpunkter var associerat med längre EFS tidigt med den starkaste associationen vid dag 126 (HR 4,2, 95% KI 2,3–7,7), hos patienter med detekterbart jämfört med odetekterbart ctDNA.
Signifikant fler patienter uppnådde MRDneg när de behandlades med Breyanzi (62%, 39/63) jämfört med högdosbehandling med ASCT (38%, 25/65), P=0,013, och patienter som uppnådde MRDneg efter behandling med Breyanzi hade längre EFS jämfört med högdosbehandling med ASCT (HR=3,9, 95% KI 1,4–10,6).
Slutsats:
- Data från TRANSFORM bekräftar värdet av ctDNA som en surrogatmarkör för att övervaka sjukdomsbördan och tidig prediktion av klinisk nytta efter 2L LBCL-behandling.
- Oavsett behandlingsmetod korrelerade uppnåendet av MRDneg med längre EFS.
- Signifikant fler patienter uppnådde MRDneg med Breyanzi jämfört med ASCT.
- Jämfört med ASCT uppnådde Breyanzi mer varaktig MRDneg med bättre långtidsresultat.
